Grund för samarbete, del 2

I del 1 tittade vi på samarbete med två aktörer. Då kan man ordna samarbete genom reciprocitet. Vad händer om vi introducerar flera individer?

Låt oss introducera en större mängd, hundratals, individer. Låt oss också introducera ett problem som berör alla och ligger i allas intresse att lösa. T.ex. mössen som skulle lösa deras kattproblem. Alla vill bli av med problemet, men ingen vill bära kostnaden för att fixa det. Utan extra mekanismer ser spelteorin till att alla dessa självintresserade individer väntar på att någon annan ska fixa det. Det bästa vore ju trots allt att inte riskera någonting men ändå få belöningen. Finns det nån mekanism man kan introducera för att få bukt på detta kollektiva handlandets problem?

Jag tror vi alla vet vad som behövs: status, prestige. En statusekonomi behövs. Gruppen kan gradvis bjuda ut högre och högre status till den som fixar problemet. Till sist stiger en ambitiös, riskbenägen ung mus fram och säger, “Jag ska fästa bjällran!” Misslyckas den unga musen, fortsätter statusbudgivningen. Lyckas musen, välkomnas den tillbaka som Hjälte! Alla är med och firar den nya hjälten, eller väntas nu, problemet är ju löst, varför ställa med fest när någon annan kan göra det? Dessutom, om jag erkänner hjälten så sjunker ju min egna relativa status. Nej, tack.

Äsch, det här fungerar ju inte. Det behövs nånting mer för att få igång statusekonomin. Vi har bara flyttat problemet ett steg bort, inte löst det. Nu är det svårt att få individer att belöna andra som arbetar mot kollektivets mål. Tittar vi på vår verklighet så vet vi ju att hjältar firas (i rätt sammanhang). Det känns inte ens jobbigt att fira en hjälte, vi gör det dessutom med entusiasm! Som oftast med känslor av det här slaget är det en gåva från evolution och ett tecken på rent Självintresse!

Det fungerar så här: Ensam är du betydligt mer sårbar och har mindre inflytande än om du har allierade. Att fira en hjälte är ett sätt att samla in poäng hos en potentiell allierad, en stark sådan dessutom, någon med hög status. Äntligen har vi ett stabilt system: Någon utför arbete som för kollektivet mot sina mål, denne individ får status från övriga som hoppas kunna alliera sig med en kompetent individ. Individer som inte firar hjälten riskerar däremot bli utanför.

Prova själv fundera på några situationer:

1. Ett arbetslag ska gräva ett 20 meter långt dike för hand. Varför ska du göra nåt? Du får ju ändå lön om diket blir grävt, man kan ju lika bra låta dom andra gräva.
2. Fotboll, det är ju tungt att springa runt, och ett mål är ju poäng för hela laget.
3. Din ideologiska grupp, det är ju jobbigt att bli osams med folk för att man skriker ut sina åsikter överallt. Varför ska jag göra nåt, när andra kan arbeta för en bättre framtid?