Grund för samarbete, del 1

Idag tänkte jag vi kunde fundera på vad som krävs för samarbete, med tanke på att det gick som det gick igår för fångarna i gårdagens inlägg.

Ett stort problem med tankeexperimentet fångarnas dilemma är att man har individerna gestaltade som människor. Det vore mycket lättare att förstå varför dom inte samarbetar om man byter ut individerna mot t.ex. två svampar som funderar på om dom ska slåss om en resurs eller dela den med varandra. Dom når fram till resursen samtidigt och kan inte på förhand veta vad den andre kommer göra. Att slåss med varandra kostar energi, men de får tillbaka allt och lite till från resursen. Delar dom resursen får båda individerna mycket energi, men om bara en av dem går till anfall så blir den andre skadad och får dessutom ingenting av resursen. Åter igen är det här en situation där samarbete inte kan ske, för det är för stor frestelse att försöka få hela resursen i kombination med att man har mycket att förlora ifall man inte försvarar sig.

Anledningen till att det inte passar så bra att ha människor i fångarnas dilemma är för att vi för det mesta instinktivt samarbetar. Människan (och många andra varelser) har på nåt vis via evolution lyckats ta sig ur dilemmat.

Om vi för idag begränsar oss till två individer så kan vi börja med att konstatera att situationer som den i tankeexpirementet sällan uppstår. D.v.s att man har en isolerad situation där ens val inte har någon som helst inverkan utanför situationen. Det är betydligt vanligare att man kommer mötas mer än en gång och att varje enskilt möte inte har väldigt stor inverken (liv eller död) och att individer dessutom kommer ihåg vad den andra har gjort förr. I svampexemplet kan man tänka sig att båda individerna helst sparar sin energi och stegvis närmar sig resursen och inte angriper den andra så länge man själv inte blir angripen.

Man kan alltså bygga samarbete genom reciprocitet, “hjälper du mig så hjälper jag dig”. Vill man skapa en miljö för samarbete så ser man till att små möten sker ofta så att tillit kan byggas upp över tiden.

Robert Axelrod som har forskat kring samarbetes evolution, sammanfattande vilka attribut man bör ha för att lyckas i upprepade “fångarnas dilemma” turneringar. Alltså upplägget var Robert hade samlat in strategier, från en mängd spelteoretiker, som en agent kan tänkas använda sig av i fångarnas dilemma som upprepas många gånger. Sedan skrevs datorprogram som körde dessa strategier och så ordnade man en turning där dessa program fick tävla mot varandra. Slutresultat var att de strategier som innehöll följande egenskaper kom vinnande ur turneringen:

1. Var snäll - utgå från att samarbeta.
2. Var provocerbar - Behandla motståndaren som han behandlar dig. Om nån ständigt sviker dig, sluta samarbeta.
3. Var inte avundsjuk - Fokusera på att maximera egen poäng istället för att försöka få mer poäng än motståndaren.
4. Var inte för fiffig - Försök inte luras. Att vara tydlig med vad man är är nödvändigt för samarbete.

I del 2 ska vi titta närmare på samarbete när det är många individer inblandade. Ha det så bra tills dess kära läsare!