Fångarnas dilemma - Mänskligt samarbete

Inom Spelteori finns ett tankeexperiment som kallas för “fångarnas dilemma”.

Tankeexperimentet går till så här: Tänk dig en situation där två brottslingar har tagits till fånga av polisen och förhörs samtidigt i olika rum. Poliserna vill att fångarna ska vittna mot den andra i rätten, så fångarna har två val: Att vittna, eller att tiga. Om båda tiger finns det inte tillräckligt med bevis för ett långt fängelsestraff och båda två kan komma undan med 6 månader i fängelset. Om båda vittnar mot varandra får de två års fängelse var. Men om den ena tiger och den andra vittnar, då åker den som tiger på 10 års fängelse medan den som vittnar går fri.

När en fånge finner sig i den här situationen, vad ska han göra? Han har inget sätt att kommunicera med sin medbrottsling och vet inte alls vad den andre kommer göra. Så fången funderar på sina möjligheter. Om han tiger, så får han antingen 6 månaders eller 10 års fängelse. Om han vittnar så får han antingen 0 eller 2 års fängelse. Onekligen ser alternativet med att vittna bättre ut eftersom han inte vad den andre gör. I bästa fall så tiger den andre och vår fånge går fri. Vår fånge vittnar, och eftersom hans medbrottsling är lika slug, så får båda två års fängelse.

Många brukar bli en aning förbryllade av det här beteendet. Vore det inte bäst för alla om båda teg? Man kan till och med ändra experimentet så att båda går fria om de håller tyst och ändå så kommer båda fångarna att vittna. Varför? Om man får välja mellan 0-10 år eller 0-2 år så är det ganska lätt att välja faktiskt.

Jag har hört folk uttrycka besvikelse över fångarnas val. Det känns så tragiskt.

Men det man ska ta med sig från det här är att tankeexperimentet belyser en väldigt viktig sak: Det finns situationer där mänskligt samarbete inte kan ske. Det här är en sån situation. Samarbete, som är människans främsta styrka, är alltså inte självklar. Den behöver en god grund att stå på. Så vi måste se till att grunden finns.